Vad jag (hittills) lärt mig om att sticka till bebisar, del 1

* Bebisar växer sjukt fort. Det visste jag väl redan innan, men det är en annan sak att uppleva det. Min bebis är inte ens tre månader än, och det är många handstickade små koftor och tröjor han redan vuxit ur. Det är helt enkelt extremt svårt att förutse vilket väder det är (och hur mycket man är utomhus) just den veckan som det specifika plagget passar… Första sex veckorna var det två tröjor och sedan dess en kofta som använts någorlunda regelbundet.

* Eftersom de inte hinner använda plaggen så länge och är för små att börja smutsa ned sig riktigt har det fortfarande fungerat med lite finare garner som kräver handtvätt. En av de minsta tröjorna stickade jag i Manos del Urugay Silk Blend, ett benvitt silke- och merinogarn med pärlemorknappar. Nu ligger den, fortfarande ren och fin, nedpackad i väntan på sitt framtida öde.

 

* Plaggets passform är viktigare än jag trodde. Små bebisar är som oformliga små klumpar (av fett, åtminstone min) och alla avmaskningar måste vara så lösa och elastiska som möjligt. Tröjor föredrar jag att sticka nedifrån-upp för att undvika hårda kanter som är svåra att få över axlar och mage. Knappar så att halsringningen går att justera är bra. Vet att många föredrar kimonovarianter med knyt, men jag har inte hittat något tillräckligt snyggt mönster än.

* Vi gillar hoodies här, det är skönt att kunna dra en stor luva över huvudet om det blåser eller om omvärlden bara behöver stängas ute för en stund.

* Kolla mått istället för storleksuppskattningar. Som sagt, han är knappt tre månader. Växer närsomhelst ur två olika plagg i storleken "sex månader".