Femtimmarskoftan

Beskrivningen till Femtimmarskoftan hittade jag efter envis sökoptimering, med bara ett par vanliga stickor strl 4 och begagnat garn inhandlat från Myrorna hemma. Min kollega skulle få ett barn, och jag tänkte att det kanske var dags för mig att lära mig sticka på riktigt.

Första försöket i ett grått, lynnigt garn blev inte ens färdigt, och jag visste att om stickningen skulle bli ett riktigt intresse för min rastlösa själ så skulle jag bli tvungen att sticka färdigt nästa försök. Alltså, en turkost blå kofta blev till. Jag kunde knappt skilja på räta och aviga, det blev många fel, uppdragningar och omstickningar. Garnet tog slut och jag fyllde på med ett senapsgult. Det hela såg inte klokt ut, men färdig blev den. Där någonstans förstod jag att jag skulle fortsätta.

Den röda koftan stickade jag på små stickor strl 3 eller möjligtvis 3,5 med Järbos garn Fuga, hälften ull och hälften akryl. Den blev skev högst upp, jag vet inte vad jag gjort men antagligen har jag missat ökningarna på rätt ställe. Storleken blev lagom till en docka, eller möjligtvis ett för tidigt fött barn. Dessutom klarar inte min kamera av färgen. Hursomhelst blev den färdig, en seger för mig.

När jag började med den blå koftan kunde jag beskrivningen utantill, och gjorde uppläggningen en eftermiddag på tunnelbanan. Den blev snabbt färdig, men Järbos fuga-garn kändes annorlunda och inte lika fint i kvaliteten som det röda. Ska försöka att undvika akrylblandningar framöver. 

Till den gula koftan gick jag till den lilla garnbutiken i Skanstull med fantastiskt trevlig personal. Garnet jag hittade var ett ullgarn från Svarta fåret kallat Ulrika. Ett fint garn, och förutom en liten knut blev koftan rätt bra. Jag hade lärt mig! Med små tryckknappar på blir koftan en enkel men fin bebispresent. 

Nu visste jag hur man gjorde, och stickade en till minikofta av bara farten av det röda Fuga-garn jag hade kvar och ett litet vitt nystan jag plockat upp på Myrorna. Som synes något inspirerad av varsity-jackor. Att fynda begagnade garner är svårt men eftersom jag fortfarande höll på att lära mig och inte ens var säker på att någon någonsin skulle behöva använda plaggen spelade garnkvaliteten inte så stor roll.

På Myrorna en dag hittade jag ett fantastiskt garn med en saxofon-formad etikett som hette Jazz. En blandning av akryl, mohair och lite ull i, rätt plastigt alltså, men som jag kombinerade med ett annat okänt garn i en beige nyans. Den är svår att fota, men resultatet blev förutom de något bulliga ärmarna fantastiskt fint. En guldkofta som skimrar i rosa, gröna och blå toner. Den stickades alltså med två trådar på stickor strl 4.

Dags att öka svårigheten lite, denna gång la jag till knapphål vilket blev rätt bra på en gång. Kan uppenbarligen inte hejda mig från att fynda billiga akrylgarn på loppisar jag besöker, så här kombinerade jag ett ljusblått mohair/akryl-garn från Finland med det jag hade kvar av det blå fuga-garnet. Allt i någon slags framtidsdröm om att lära mig sticka vackra ok som hos Emma Jacobsson och hennes Bohus stickning. Det vita garnet är Raggi från Järbo, och det hela stickades på favoritstickorna i bambu, strl 4. Kanske finast hittills, även om jag inte kommit mig för att sy ihop och fästa alla trådar ännu.

Femtimmarskoftan kräver fler timmar än utlovat för en nybörjare, men har för mig ändå varit ett ganska enkelt sätt att lära mig sticka något mer motiverande än långa, tråkiga halsdukar. Nu är jag igång!